Vi hade inte sovit en hel natt på fyra månader

Intervju med Linn, 34, och Oscar, 37, nyblivna föräldrar i Hammarby Sjöstad som återfann både nätterna och varandra genom nanny.nu.

Det är förmiddag och lägenheten är ovanligt stilla. Iris, fyra månader, sover i bärselen mot Oscars bröst. Storebror Vide är på förskolan. Linn häller upp te och ber om ursäkt för att hon gäspar. Men det är, säger hon, en helt annan sorts trötthet nu än den de levde i för bara några veckor sedan.

"Den här tröttheten går över med en natts sömn," säger hon. "Den vi hade innan gick aldrig över."

När sömnen tog slut

Iris kom till en familj som redan hade en treåring. Och hon sov inte.

"Vi hade inte sovit en hel natt på fyra månader," säger Oscar. "Inte en enda. Man tror att man förstår vad det betyder innan man är där. Det gör man inte."

Linn beskriver hur dagarna flöt ihop.

"Jag minns att jag stod i köket och inte kom ihåg om jag redan ätit lunch. Allt var dimmigt. Jag var närvarande på pappret, men egentligen fanns jag knappt där."

Det vi inte hade ork kvar till

Det som tärde mest var inte nätterna i sig, utan vad de gjorde med allt annat.

"Vi snäste åt varandra," säger Oscar lågt. "Inte för att vi var arga. Vi hade bara ingenting kvar att ge."

Och så var det Vide.

"Han hade ju också fått ett syskon," säger Linn. "Han behövde oss. Men på kvällarna var vi så uttömda att vi knappt orkade läsa en saga. Det var den biten som gjorde mest ont."

Beslutet att be om hjälp

Länge sköt de upp tanken. Det kändes som att de borde klara det själva, som alla andra verkade göra.

"En väninna sa till slut att det inte finns något pris i att vara slutkörd. Att våra barn behöver utvilade föräldrar, inte hjältar."

De hade inte vetat att en erfaren nattnanny ens var ett alternativ, någon van vid spädbarn som kunde ta nätterna så att de fick sammanhängande sömn. Tanken på att lämna en så liten kändes stor. Men just därför ville de att det skulle vara en handplockad, certifierad person med vana, inte vem som helst.

Maria, som vakade när de sov

nanny.nu matchade dem med Maria, en erfaren nattnanny med utbildning och lång vana vid de allra minsta.

"Första natten låg jag ändå vaken en stund," erkänner Linn med ett skratt. "Men jag hörde hur lugnt hon hanterade Iris, och då bara somnade jag. Djupt, för första gången på månader."

Maria kom några nätter i veckan. Hon skötte matningar och tröstade, och såg till att Linn och Oscar kunde sova flera timmar i sträck.

Det handlar inte om att lämna bort sitt barn

Oscar vill säga en sak som han önskar att någon sagt till honom tidigare.

"Jag trodde att det skulle kännas som att vi gav upp. Som att vi inte klarade vårt eget barn. Men det blev tvärtom. Utvilade blev vi de föräldrar vi ville vara."

Linn nickar och tittar på Iris som sover mot Oscars bröst.

"Vi fick tillbaka nätterna. Men det vi egentligen fick tillbaka var orken att vara en familj. Att orka med Vide. Att orka med varandra."

Lägenheten är fortfarande stilla. Men det är ett annat slags stillhet nu, inte utmattningens, utan vilans.