Vi blev familjens taxichaufförer, tills någon annan tog ratten

Intervju med Elin, 39, och Marcus, 42, småbarnsföräldrar i Täby som återfann eftermiddagslugnet genom nanny.nu.

Det är en blek septembereftermiddag när jag kliver in i deras kök. Det doftar nybakat, och på kylskåpet sitter ett färgkodat schema som täcker nästan hela dörren. Elin följer min blick och skrattar lite uppgivet.

"Det där," säger hon och nickar mot schemat, "är beviset på hur illa det var."

Marcus sätter sig vid bordet med en kaffe i handen. Han ser samlad ut nu, men berättar att det inte alltid varit så.

När kalendern sprack

Sommaren hade varit lång och lugn. Sena frukostar, bad, inga klockslag att passa. Men när skolan började och aktiviteterna drog igång samtidigt kom verkligheten ikapp på ett par dagar.

"Vera skulle till simningen, Otto till fotbollen, Liv skulle hämtas på förskolan, allt inom samma timme," säger Marcus. "Vi var aldrig på fel plats. Vi var på fel plats hela tiden."

Elin fyller i, lite tystare:

"Vi blev liksom familjens taxichaufförer. Vi körde, hämtade, skjutsade. Men vi var aldrig riktigt med barnen."

Vi insåg att problemet inte var planeringen

I flera veckor försökte de planera sig ur kaoset. Nya appar, nya listor, ännu fler färger på schemat. Det hjälpte inte.

"Jag trodde att vi bara var dåliga på att organisera oss," säger Elin. "Att om vi bara la pusslet rätt skulle det lossna."

Det var en annan förälder som vände på det.

"Hon sa att vi inte behövde en lista till. Att vi behövde ett par händer till som vi litade på. Och det var först då polletten trillade ner."

De hade aldrig övervägt att släppa in någon utomstående i den där intima eftermiddagsruljangsen. Men tanken på en certifierad nanny som kunde lära känna barnen och bli ett fast, tryggt ansikte kändes plötsligt som vägen ut.

Mötet med Amanda

nanny.nu matchade dem med Amanda, en nanny med utbildning och HLR-certifiering, och med ett lugn som märktes redan i det första samtalet.

"Hon frågade inte bara om tiderna," minns Marcus. "Hon frågade vilka barnen var. Vad Otto tyckte om, hur Liv ville bli hämtad, hur Vera fungerade när hon var trött."

När Amanda kom hem till dem första gången var det Liv som tog henne i handen och visade sitt rum. Då, säger Elin, visste de.

Eftermiddagar som faktiskt fungerar

Numera möter Amanda upp tre eftermiddagar i veckan. Hon hämtar Liv på förskolan, finns hemma när Vera och Otto kommer från skolan, fixar mellanmål och håller ihop läxstund och skjutsar till aktiviteterna.

"Det är samma person varje gång," säger Marcus. "Barnen vet vem som kommer. Vi vet vem som kommer. Det är hela skillnaden."

Det som tidigare var en stafett där de alltid kände att de tappade pinnen, blev plötsligt en eftermiddag som rullade på av sig själv.

Det handlar inte om att lämna bort ansvaret

Elin blir allvarlig en stund.

"Jag var rädd att det skulle kännas som att jag lämnade bort mitt föräldraskap. Men det blev tvärtom. När eftermiddagarna inte längre var ett enda långt stressmoment kunde jag faktiskt vara närvarande på kvällen."

Marcus ler.

"Vi fick tillbaka middagarna. Vi fick tillbaka kvällarna. Och vi fick tillbaka varandra lite, faktiskt."

De tittar på varandra på det där sättet som föräldrar gör när det värsta kaoset har lagt sig. Schemat sitter kvar på kylskåpet, men det är inte längre det som styr huset.